fredag 7 november 2014

Jag, Atelieristan- del V

Atelierista- Vad då? Vad är det? Just denna fråga är någon som jag denna termin många gånger har stött på. Atelierista, vad gör en sådan? Jobbar hen med mat? Jag har fått alla möjliga sorters gissningar och har mött dem alla med stor entusiasm. Det har ju gett mig en chans att få förklara. För mig var det heller inte helt givet vad hen gjorde. När jag började kursen gick jag in med medvetenheten att hen arbetade skapade på olika sätt med barnen i förskolans ateljé. Ur min synvinkel är detta arbete i sig väldigt viktigt i dagens förskola/skola, skapandet blir metoder/strategier/erbjuder upplevelser/en bearbetnings kanal för lärandet. 

Skapande handlar inte bara om färg, form, tyg, penslar, lim osv. Det handlar om många olika material, men även om något mycket mer än så. Det handlar om en förmåga, ett tankesätt, att kunna problematisera och lösa olika problem som uppstår. Just vikten av vad det skapande ger barn, människan, tycker jag Vygotskij ger an bra beskrivning av med dessa ord;
...i vardagslivet är skapande ett oundgängligt livsvillkor, och allt som ligger utanför rutinen och rymmer minsta uns av något nytt har människans kreativa process att tacka för sin tillkomst (Fantasi och kreativitet i barndomen). 

Ges du som barn möjlighet att utforska, testa olika lösningar, provat olika tekniker, lära känna olika material, ensam men även tillsammans med andra då anser jag att människan har större möjlighet att klara sig vidare i livet. Här togs min början till min syn på atelierista.

Stormålning- Skapas med olika tekniker och material.


När Tarja sedan tog med oss på en tillbaka blick kring Reggio Emilias framväxt förtydligades bilden ytterligare av atelieristans roll (Föreläsning 12/9-13). Min kommande roll handlar inte främst om att lära barnen namnen på de olika färgerna, måla i kol eller vattenfärg. Utan om att genom dessa tekniker och många andra sätt hjälpa barnen att se, ge dem en möjlighet att bli kritiskt tänkande, kunna sätta ord på saker och bli nyfikna på världen omkring dem. 

Med dessa tankar med mig slog jag upp läroplanen. Jag kände att stöd för detta finns verkligen även i våra styrdokument i Sverige. Det första du kan läsa i den är att förskolan ska vila på en demokratiskt grund och lite längre ner på sidan kan du läsa följande;

Om- sorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser. Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder (Lpfö 98/10). 


Att få vara med och ge hen en start i livet för att utvecklas till att bli en demokratisk, hänsynsfull människa är mitt uppdrag. Det är inte något jag som pedagog får säga nej till. Tänk då även att jag som pedagog får ge hen möjlighet att få lära sig om detta genom de skapande ämnena. För mig känns det underbart! För mig finns det inga rätt eller fel inom de skapande ämnena, som människa har du rätt att tolka som du vill inom denna gren. Som pedagog,eller snarare atelerista, ser jag här bara möjligheter för mig att hjälpa barnen se och sätta ord på detta. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar