Min syn på lärande grundas främst i det sociokulturella perspektivet. Jag tror på att barn eller rättare sagt människan lär bäst i samspel med andra. Antigen genom att vara i grupp eller att studera andra människor som gör något. Barn lär i leken, av varandra och i interaktion både med mig som pedagog och miljön. De använder alla sinnen för att lära sig.
”Lärande är en kooperativ och kommunikativ aktivitet, i vilken barnen konstruerar kunskap, skapar mening i sin värld, tillsammans med vuxna och- lika viktigt- med andra barn.Det är därför vi betonar att det lilla barnet, som lär sig, är en aktiv med konstruktör.” (S. 77, Från kvalitet till meningsskapande)
När barnen kommer till förskolan har de redan massor av erfarenheter och kunskaper. I förskolan får de möjlighet att utifrån sin grund fortsätta utforska världen och få nya erfarenheter och kunskaper. Det är ett livslångt lärande som jag, och alla andra pedagoger, är med och lägger grunden till. Sheridan och Pramling Samuelsson skriver om målen i läroplanen att
”Om man utifrån ett livslångt perspektiv på lärande tänker på målen som att barn behöver utvecklas som personer, och utveckla ett kunnande om värden och normer, färdigheter och förståelse för olika fenomen i sin omvärld, så pågår denna kunskapsbildning hela livet. Man är så att säga aldrig ”fullärd”, utan kunnande förändras och utvecklas i relation till nya erfarenheter.” (Barns lärande 2009, s.77)
Eftersom barn är olika, har olika intressen, behov och lär bäst på olika sätt är det viktigt att erbjuda en varierad verksamhet och försöka möta varje barn där de är. Ta tillvara på barnens nyfikenhet och lust att utforska sin omvärld och lyssna in vad de är intresserade av och vill lära sig mer om. Jag anser att lärande och utveckling hör ihop med självförtroende och självkänsla . Det är viktigt att bli medveten om sin egen utveckling och lärande och känna att jag kan.
Vad är din? Dela gärna med dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar