Hej Hej!
Det är helt galet vad veckorna bara går, kändes som om det var igår jag satt i den härliga ljusa salen på Artisten och lyssnade till Christian Fabbi, verksamhetschef i Reggio Emilia, Italien. Men det var det ju inte, det är snarare en månad sedan.
Dagarna med Christian, lärare från kursen, pedagogistor och andra atelieristor var väldigt inspirerande. Många samtal, frågeställningar och tankar tog jag med mig från dessa dagar. Jag har under många år läst en hel del litteratur om och kring Reggio Emilia och deras arbetsätt. Att få möjligheten att träffa en människa som arbetar på detta fantastiska sätt var delvis som att koppla ihop teori och praktik för mig. Nu blev det möjligt att fråga alla de frågor som jag inte funnit svar på i böckerna.
Upplägget som Christian hade på de båda dagarna var väldigt bra. För mig kändes det verkligen som om jag fick en helhets bild av vad Reggio står för, hur de arbetar (praktiskt och teoretiskt), hur organisationen ser ut runt omkring m.m. Nu pusslades de olika bitarna ihop till en helhet. Många av de delarna han pratade om känner jag verkligen att vi i svensk förskola kan ta använda oss utan, men inte allt. Detta främst för att de har något annorlunda förutsättningar i Reggio än vad vi har i Sverige. I Sverige har vi läroplanen att förhålla oss till, de har ingen sådan i Reggio, de har istället riktlinjer. De har inget krav på att dokumentera det enskilda barnet, utan gör gruppdokumentationer. Så som jag tolkade honom ser de gruppen-individen-gruppen i dokumentations processen.
Vidare pratade han om vikten av förskolan i samhället. Som han själv sa;
”Vi ser det som en självklarhet att barnen och förskolan ska vara i centrum av samhället. Påvisa att de är en del av en helhet”
För att få denna plats arbetar de aktivt med att visa sig i samhället. De anordnar bytesmarknader, under inskolningen arbetar de aktivt med att göra föräldrarna delaktiga, de bjuder in föräldrar till att delta i den dagliga verksamheten. De vill med andra ord ta tillvara den kultur som finns i människorna, i det landet de bor i. På det vis kan förskolan bli ett forum där samhället i övrigt fogas samman, den blir en arena för delaktighet.
En annan del han pratade mycket om var vår roll som förskollärare i verksamheten.
Vi pedagoger måste ha ett öppet sinne! Otroligt viktigt för att kunna följa barnen. Vi måste sluta lära barnen och börja utforska med dem. Vi som pedagoger måste veta vilken plattform vi står på för att sedan kunna gå vidare. På förskolan måste vi ha en gemensam grund att stå på för att kunna gå djupare i arbetet med barnen!
/Christian Fabbi
De orden som Christian använder för att delvis beskriva vår roll är så bra. Som jag skrivit i tidigare texter anser jag att vår roll inte längre är kunskaps överförare. Vi måste, som Christian säger, se oss själva som medforskare, som stöder barnen i deras lärande. Men min erfarenhet säger mig att detta inte är så lätt, men det är möjligt. I denna process måste vi pedagoger ta hjälp av varandra och barnen. Sätta oss ner, reflektera och prata kring hur vi ser på förskolan idag? Hur ser vi på barns lärande? Vad är vår uppgift som pedagoger? Som sagt, detta är inga lätta frågor, därav inga lätta svar. Men vi måste börja någonstans och i förskolan anser jag att vi har de bästa möjligheterna. Vi arbetar i arbetslag där det finns så många underbara pedagoger som alla har med sig olika erfarenheter och kunskaper. Detta är en otrolig tillgång, då får vi fler perspektiv och fler tolkningar som kan vävas ihop. Som jag brukar säga; Alla finns för att alla behövs!
Som avslutning på denna text väljer jag att skriva några citat som Christian sa under dagarna som fick mig att tänka. Vem vet, kanske du också börjar fundera på något!
Hur kan du som vårdnadshavare ha så stor tilltro till mig när du inte vet vad jag tror på?
Vårt arbete går ut på att skapa hypoteser och sedan se om de stämmer eller inte. Viktigt att följa upp dessa!
När barnen kommer till förskolan har de med sig en historia, även från 2 år….Inte att förglömma!
Viktigt att erbjuda aktiviteter som erbjuder att
utforska med alla våra sinnen!
Vår uppgift blir att ta tillvara på barnens tankar
och använda dem för att ta projektet framåt.
Alla stigar leder inte framåt!
Deltagande handlar inte om att vara del utav-
Utan att ta del utav!
Min erfarenhet säger mig att i början av arbetet med digitala verktyg finns det många frågor, tankar och funderingar. Vad innebär det? Ska vi inte använda papper och penna längre? Hur ska vi få tid? Blir dt inte mycket stilla sittande? Dessa frågor tillsammans med många andra vet jag snurrade i mitt huvud när jag började arbeta med ITK (informations och kommunikationsteknik) i förskolan. Under åren har jag förstått att IKT handlar om mycket mycket mer än det. För mig har det blivit en metod för att lära. Det har även underlättat för mig som pedagog i den dagliga verksamheten. Men som sagt, det har tagit mig några år och en hel del frågor på vägen. Vad som jag tycker är viktigt är att fråga sig;
Min syn på lärande grundas främst i det sociokulturella perspektivet. Jag tror på att barn eller rättare sagt människan lär bäst i samspel med andra. Antigen genom att vara i grupp eller att studera andra människor som gör något. Barn lär i leken, av varandra och i interaktion både med mig som pedagog och miljön. De använder alla sinnen för att lära sig. 