Min grund

Min roll som pedagog grundar jag främst i det sociokulturella perspektivet och därmed Vygotskij. Jag tror på att barn eller rättare sagt människan lär bäst i samspel med andra. Antigen genom att vara i grupp eller att studera andra människor som gör något. Vygotskij mötte jag första gången under mina år på lärareutbildningen och inriktningen skapande verksamhet. Då kom jag även i kontakt med Reggio Emilia som jag sedan dess läst mer om. (Några av de böcker jag gillar mest kan ni läsa om under fliken litteratur.) Det finns mycket jag gillar med deras filosofi/förhållningssätt. Tre tre benen; barn, pedagog och miljö. De hundra språken. 

Just de tre delar jag skrivit om ovan är enligt mig grundstenar i den dagliga verksamheten, som alla är beroende av varandra för att verksamheten ska fungera. Med det menar jag att om jag som pedagog väljer att se det kompetenta barnet, ”rika” barn som jag privilegiet att få arbeta med. Inte ”fattiga” barn, tomma skal, som jag som pedagog ska fylla med kunskap. Barn är kompetenta, ivriga, kunskapstörstande och vill lära sig. Då ser jag det som min uppgift att ta tillvara på detta och finna vägar för barnet att lära och vilja lära mer. 

Jag kan då inte vara en pedagog som tror att jag sitter inne på all kunskap som jag sedan ska förmedla till barnen. Om jag ska stå bakom min barnsyn måste jag då vara en medforskande, lyssnande och närvarande pedagog. Om jag är medveten om var jag står på dessa punkter som pedagog blir det sedan mycket lättare att skapa en lärmiljö som stödjer barnen i detta.

Väljer jag att se det kompetenta barnet och mig som ett utforskande pedagog måste ju lärmiljön följa samma väg. Hur ska vi bygga den så att det kompetenta utforskade barnet själva och tillsammans med andra människor, stora som små, ges möjlighet till detta? En lärmiljö kan se ut många olika sätt, det som dock ska vara styrande är barnen. Vad behöver hen för att vilja forska vidare själv och tillsammans med andra? Därmed kommer även nästa, vilken syfte har vi? För mig behöver en miljö inte vara statisk, den kan vara det. Jag tror på en kombination av de båda. Barnens intresse varierar och då behöver också vissa miljöer följa med. Detta är något jag själv inte tycker är lätt, men jag försöker. Bara för att jag är vuxen sitter jag inte inne på alla svar, lärandet är en livslång process. Det får vi inte glömma bort! Men det jag anser att vi måste komma ihåg är att det är okej att säga att jag inte vet? Att jag inte kan? Att jag behöver hjälp för jag vill lära mig!

Dokumentation

För att ge barnen dessa bästa förutsättningar för sitt egen utveckling krävs enligt mig att de är delaktiga. Jag delar återigen Dahlbergs tankar; barn har en självklart plats i samhället och i benämningen av sina liv (Dahlberg (Gunilla, Moss Peter & Pence Alan, 2012, Från kvalitet till meningsskapande). Då måste ju även det avspeglas i förskolan, eller? Det är en plats där många barn spenderar många timmar under sin vakna tid. Jag fortsätter med en koppling till läroplanen; 

Vi i arbetslaget ska ge barn möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunicera, dokumentera och förmedla upplevelser, erfarenheter, idéer och tankegångar med hjälp av ord, konkret material och bild samt estetiska och andra uttrycksformer (Lpfö 98/10).

För att ge barnen bästa möjliga förutsättningar för att göra detta anser jag att de ska vara delaktiga i sin egen dokumentation. Om jag som pedagog ska veta vad varje enskilt barn behöver för att utvecklas på bästa sätt, är det väl bäst att göra personen i fråga delaktig? Hen måste ju få möjlighet till att förstå att det är för hen som vi pedagoger är där. Dokumentationerna fyller enligt mig även ett annat syfte, att påvisa hur jag och mina kollegor ska ta verksamheten framåt. Vilken verksamhet behöver dessa barn just nu? Men även hur jag som pedagog ska vara för att vara den bästa möjliga med-konstruktören.

Mina förutsättningar på jobbet

Jag arbetar på en förskola med nästan enbart utbildad personal, vilket jag anser vara en väldigt bra förutsättning. Det innebär att det finns en hög medvetenhet, vilket innebär många givande diskussioner kollegor emellan. Min förskolechef och den kommun jag arbetar har enligt mig förstått vikten av förskolans roll i samhället och satsar på oss. Vi erbjuds mycket fortbildning och vill man så har man möjlighet till mycket. 

2010 gjordes en stor IKT(informations och kommunikations teknik) satsning i min kommun. Den innebar att alla pedagoger fick var sin MAC dator att ha i jobbet. Förutom den fick vi även iPads till barngruppen, en TV skärm per avdelning, en projektor per enhet och en dokumentkamera per enhet. Sedan 2010 har det varje år varit en utveckling av denna satsning. Vi har fram tills nu fått fler iPads till barngruppen, iPodtouch, apple TV, utbildning och fortbildning för att kunna använda oss av alla dessa, enligt mig, underbara verktyg i vårt arbete. Den största utvecklingen inom IKT var när vi fick vår digitala internet baserade lärplattform Pluttra. Pluttra är en internet baserad sida där vårdnadshavarna kan följa förskolans, barngruppens och sitt eget barnsutveckling. 

Sist med inte minst vill jag slå ett slag för mitt underbara arbetslag. Jag arbetar i ett utvidgat arbetslag (innebär 7 pedagoger), alla med olika kompetenser och alla med ett stort hjärta. Utan dem hade jag aldrig kunna ha möjlighet att vara där jag är idag i min egen utveckling eller kunna ha denna blogg. 

Stort tack till er alla!