Creative Commons

Hej! 

Fotograf: Anna Hedén

Jag vet inte hur ni alla har det ute i era verksamheter, men själv brukar jag ibland vara i behov av bilder, filmer, ljus etc. som jag inte har. I första hand använder jag mina egna (som jag gör på denna blogg), men ibland finns de inte. Jag kan inte googla fram det material jag skulle behöva då det är olagligt att använda sig av dessa i vidare syfte. För någon vecka fick jag namnet till en sida som hjälper mig med detta, sidan heter search.creativecommons.org . Denna sida är full av material som jag lagligt får använda. Deras egna ord om sin sida är: 

"Creative Commons is a nonprofit organization that enables the sharing and use of creativity and knowledge through free legal tools." 

Så om det finns någon som är, har varit eller kommer att vara i behov av något material är mitt tips Creative Commons (CC).

Lästips!

Om det finns något är ute som njuter av ledigheten men som känner att de skulle vilja läsa en bra bok kan jag rekommendera Från kvalitet till meningsskapande. Den är skriven av Gunilla Dahlberg, Peter Moss och Alan Pence.

Själv mötte jag denna bok första gången när jag läste förskolelyftet HT 2012. Hela boken tycker jag ger ett bra perspektiv på dagens skola, synen på skolans roll och den roll vi har som arbetar med barn idag. Det var mycket fakta och den var så bra, välskriven. 

Citat ur boken:

”Vilken är då rollen som pedagog, rollen för den som arbetar med barn, i denna postmoderna konstruktion av institutioner för förskola? Först och främst är hon (eller han) en med-konstruktör av kunskap och kultur, både barnens och sin egen, i en pedagogik som ” förnekar att läraren är en neutral förmedlare, att eleven är passiv och att kunskap är ett tidlöst material att vidarebefordra”.Den som arbetar med små barn mobiliserar barnens kompetenser för meningsskapande och erbjuder sig själv som en resurs till vilken barnen kan vända sig; hon organiserar utrymmen, material och situationer för att ge nya möjligheter och alternativ för lärande; hon hjälper barnen att utforska de många olika språk som står öppna för dem; hon lyssnar på och iakttar barnen; hon tar deras idéer och teorier på allvar men är också beredd att utmana, såväl genom nya frågor, information och diskussion som genom nya material och tekniker.” (Sidan 124)

Gott Nytt År!

Jag skulle vilja önska er alla där ute ett gott slut och ett gott nytt år! Året som gått har innehållet många olika äventyr och utmaningar för mig, stora som små.  Vad jag vet just nu kommer nog 2014 att fortsätta i samma anda, kommer att bli underbart!

Navet i Borås

Hej Hej!

Härryda kommun som jag arbetar i gör nu en stansning i fortbildning på naturvetenskap och teknik området. Detta resulterade i att jag för en tid sedan var på fortbildning på Navet i Borås. För mig är det en helt underbar plats som verkligen inspirerar på måna sätt. Deras egna ord om sin verksamhet och ställe är:

"Navet är Sjuhärads science center, en plats där alla kan uppleva naturvetenskap, matematik, teknik och hållbar utveckling på ett meningsfullt, lekfullt och kreativt sätt.

Kom och upptäck Navets fantastiska värld! Med trådar av historia, konst och dramatiseringar väver vi tillsammans in naturvetenskapen i ett vackert sammanhang. Under helger och lov kan alla besöka Navet och fascineras, inspireras och få nya kunskaper. " (http://www.navet.com/sida.aspx?id=1002)

Den eftermiddag jag var där fick vi en kort föreläsning om fotosyntesen och hur jorden blev till. Jag måste erkänna att påfyllnad av kunskap jag en gång tagit till mig är väl välkommen ibland. När vi suttit och lyssnat ett tag begav vi oss in i ett rum som låg omsluten av draperier. Där inne fick vi sätta oss på några bänkar och titta på en stor skärm, den påminde om en bioduk. En av de personer som visade oss runt talade om att vi nu skulle bege oss ut i rymden och utforska den. Hon startade e
n apparat och framför oss visades jorden sett från rymden. Vi började vår färd som tog oss runt till olika delar av vår atmosfär. Vi såg vintergatan, månen, magnetfälten runt jorden och mycket mer. Jag satt som trollbunden och bara njöt, det var spännande med rymden!

En liten snutt från min rymd upplevelse.

Jag började fundera, detta var en lärmiljö som fångade mig och talarna började som vanligt att snurra.  Hur lär vi och med vad? Vilka möjligheter ger vi våra barn i förskola/skola idag för att lära och utforska världen? När jag gick i skolan hade vi tillgång till böcker, personer, datorn och internet kom till min skola när jag gick i högstaidet. De ställen där jag kunde söka information för att lära mig var inte så många om jag jämför med idag. Detta betyder inte att jag anser att det var dåligare förr och bättre nu. Min poäng är den att idag finns det många fler sätt att lära. Tänk att få åka ut i rymden och se de magnetfält som jag läste om i en bok och såg en bild på innan. Nu kunde jag "åka runt" och uppleva magnetfältet i "verkligheten". När denna resa var över kunde jag gå till boken för att lära mer, men min upplevelse i bagaget. För mig ger det en helt ny dimension av lärandet kring rymden som ger mig som person större intresse för att vilja lära mer. För någon annan kanske en bok är den källa som inspirerar mest. Just denna resa hade inte varit möjlig om inte tekniken hade utvecklats som den gjort.

Min tanke gick vidare. Med dagens teknik ges vi pedagoger och vuxna som är runt barn en helt annan möjlighet att finna vägar för deras lärande. Detta är något som jag anser att vi måste se som en möjlighet och inte ett hinder. När jag först mötte tekniken i förskolan för 3 år sedan tyckte jag att det var lite svårt, många nya verktyg på samma gång. Det kändes som om jag var tvungen att kunna allt där och då, men så har jag kommit fram till att det inte är. Bara för att jag är vuxen kan jag inte kunna allt på en gång, men jag måste vara villig att lära mig.  Det går inte att sätta in ett chip i mig med den kunskap jag behöver kunna. Lärandet tar tid, det som jag dock anse skiljer vuxna från barn är att vi vet mer om våra lärstrategier. Om jag vill lära mig om något måste jag tänkta till kring vilken kunskapskälla som är bäst för att inhämta den kunskapen. T ex. vill jag lära mig om fiskar. Då  är kanske fiskauktionen det ställe jag ska börja på. Sedan kan jag gå vidare med litteratur, fakta filmer m.m.

TIPS! Deras utställning kring Mekano,
helt underbar!

I bilen på vägen hem till Göteborg var det många tankar som snurrade i mitt huvud. För mig är det en härlig känsla som ibland även känns lite jobbig. När tar lärandet slut? Vad ska jag göra med alla tankar? Jag har kommit fram till att lärandet aldrig tar slut. Bara för att jag en gång har fått en examen betyder inte det att lärandet är färdigt. För mig ser jag hela tiden nya intressanta ämnen att lära mig om. Jag måste bara lära mig hur jag ska förhålla mig till det. Det är min utmaning i det hela. Vilken är din?

Underbar inställning

FAIL – First Attempt In Learning is described fully in Ross Morrison McGill’s new book, 100 Ideas for Secondary Teachers: Outstanding Lessons (a great little stocking filler). 

Praktiskt iPad tips!

Hej!

Ibland känner jag att en funktion hade varit bra som gör att skärmen på iPaden inte hela tiden vänder sig allt eftersom jag vrider på iPaden. Det finns en funktion under inställningar som gör det möjligt att låsa skärmen. Det kan vara bra i både pedagog och barn syfte. Till exempel vid kort tagning och filmning. Eller när vi arbetar med någon app på iPaden eller när vi kopplat upp den på Tv skärmen. Då kan det bli ett störande moment när bilden hela tiden vrider sig. 

Gör så här:

1. Tryck på ikonen inställningar (den med kugghjulet).

2. När den öppnats, klicka nu på den rubrik i höger menyn där det står menyn; lås rotering. 

3. Klart, you did it!

Om du sedan vill ändra tillbaka. Gör du samma sak igen, bara att när du då klickar på lås rotering, då försvinner den blå pilen och skärmen är inte längre låst.

Skriv gärna och berätta om du hittar något bra användningsområde med denna funktion, dela och lär!

Tidskriften- Modern barndom

Denna termin läser jag Atelierista vid Göteborgs Universitet. I samband med denna kurs fick jag ett tips om en tidskrift som heter Modern bardom. Det är en tidskrift som ges ut fyra gånger om året av Reggio institutet i Stockholm. Jag gick ut på nätet och hittade deras hemsida. Väl där sökte jag upp informationen om Modern barndom och beställde två gamla tidskrifter. Efter att ha läst en av de två känner jag att detta är en skift som jag gärna läser fler utav. De tar upp intressanta ämnen på ett bra sätt. Här kommer några tankar kring en artikel jag fastande för i Modern Barndom Nr 1/11 , Ateljéns lindansare. 

Modern barndom Nr. 1/11 

”- Jag försöker få fatt i vad barnen försöker få fatt i. Min roll är att vara lyhörd inför det. Ofta handlar det om att stilla en process för att den ska få en chans att fördjupas men också att ge extra näring när det behövs för att det ska brinna vidare. Barnen måste få hålla på och utforska länge, med olika språk…”(Modern barndom, nr 1/11 sid 6) 

I denna artikel skriver Maria Herngren om hur det är att arbeta som atelierista. Hon har intervjuat några pedagoger om deras synsätt och arbete i deras ateljéer. De orden ovan är hur pedagogen Emma beskriver sin roll som atelierista. Jag kan inte annat än att hålla med henne, för mig handlar det om precis samma sak. Innan jag började läsa kursen kände jag att mitt pussel inte gick att pussla ihop, det fattades några bitar. 

Under kursen och genom den litteratur jag läst av olika slag känner jag hur det börjar falla på plats. Genom Emmas ord blev min syn på min kommande roll som atelierista mer tydlig. Det handlar om barnen och processerna, inte om görandet. För att sedan se processerna och veta vilka jag som atelierista ska utmana barnen vidare i måste jag vara lyhörd. Inte bara med öronen, utan även med mina ögon och resten av mina sinnen. För att lärandet ska bli lustfyllt behöver det utgå från barnens vardag, vad visar de intresse för?

De saker som jag sedan ser, måste jag som atelierista ta tillvara på och utmana dem vidare i. Vi påbörjar med andra ord vår utforskande process. Det är då vi tillsammans genom många olika språk försöker att få en förståelse kring det vi lär oss om. Min uppgift blir då att hjälpa barnen att ge den extra näringen de behöver för att processen inte ska dö ut. För att något ska bli förståligt tror jag att vi behöver få möjlighet att förstå den på olika sätt, genom olika språk. Det är här min roll som atelierista kommer in.

Det finns mycket spännande att säga och skriva om kring detta, men jag väljer denna gång att avsluta med ett annat citat från texten där Dahlberg och Moss beskriver hur de ser på ateljeristans roll: 

”Ateljeristan stöder förbindelser, eller som Vea mer poetiskt utrycker det ”dansen” mellan det konnektiva, expressiva, rationella och fantasiskapande.” Vea ser också ateljeristan, skriver de, som ”en guide för gränsöverskridande mellan konstens värld, arkitektur och design, utrustad med en känslig antenn för samtidens frågor; som en medlar och koordinatör som håller gruppen av lärare samman, i ett solidariskt agerande; som en lins för hela skolan, vilken hjälper den att se barn och vuxna på ett särskilt estetiskt sätt; och ateljeristans om en provokatör, den ihärdiga försvararen av olydiga processer. (Modern barndom, nr 1/11 sid 7)