Äntligen, nu är vi igång!

I måndags gjorde jag min första dag på min nya tjänst; projektledare för det nya Kreativa återvinningscentret vi Selma Lagerlöfstorg. Jag har fått förmånen att tillsammans med Linda Linder bygga upp denna verksamhet. Till detta måste även sägas att vi har så många underbara människor runt omkring oss; barn, pedagoger, atelieristor, pedagogistor, verksamhetsutvecklare, chefer och många många fler som kommer bidra med många kloka tankar och idéer. 

Nu sitter jag här hemma med tre dagar gjorda. Det är många tankar, funderingar, idéer som snurrar runt. Under de senaste dagarna har jag hunnit få ordning på en hel del saker och mycket som kommer att bli ordning på. Det är ju så, i livet hamnar man i lika processer och just nu är jag i en ny. Jag har kommit till insikten att jag låter mig nu gunga på, ta lite fart i lagom takt så jag inte trillar av och bara njuter av vinden i ansiktet. 

Mycket nytt och mycket spännande kommer detta att bli! Jag ser framemot att få dela med mig av det jag kan och det jag kommer att lära mig av alla andra kloka människor jag kommer att möta.  Det är ju så, jag tror på att man delvis blir till i mötet med andra. Jag vet att jag inte hade varit där jag är idag om inte jag mött de människor jag mött. Nu tycker jag att det ska bli otroligt kul att få möjlighet att ge tillbaka till alla andra.

Anna H.

Skapandet och fantasins betydelse för människan!

Vad har skapandet för betydelse för människan? Behövs den? Efter att ha läst Vygotskijs ”lilla röda”, Fantasi och kreativitet i barndomen, är början på mitt svar på just den frågan följande. Boken väcker nya tankar och funderingar, vardagen på förskolan sätts i nytt ljus och ställs i nytt perspektiv. Några ord ur den boken som fastnat mer under denna kurs är; 

…i vardagslivet är skapande ett oundgängligt livsvillkor, och allt som ligger utanför rutinen och rymmer minsta uns av något nytt har människans kreativa process att tacka för sin tillkomst.

Just skapandet och fantasin ser jag dagligen överallt i förskolan, i samhället och i världen. Utan dem skulle inte mycket nytt komma till eller gamla saker och ting få nya betydelser. Under åren har jag förstått att det inte bara är innanför förskolans och skolans väggar skapandet är av stor vikt. Genom åren har det gått upp för mig betydelsen av vikten av skapandet för alla människor, stora som små, långa som korta, i olika sammanhang. Nu är jag förskollärare, atelierista och på väg in i en ny roll som projektansvarig för det kreativa återviningscentret i stadsdelen Norra Hisingen. Jag får nu möjlighet att inspirera många andra människor, långa som korta. I denna nya roll tar jag med mig dessa ord och tankar i de processer jag kommer att befinna mig i tillsammans med mig själv och med de människor jag möter. På måndag, den 26 januari, böjar detta nya äventyr i mitt liv.

Hoppas att vi ses!

Språkutveckling vid skötbordet

På min arbetsplats ville vi ge barnen möjlighet att möta boken på olika ställen på avdelningen. Här är ett av mötesplatserna, vid skötbordet. Barnen får välja en bok innan det är dags att byta blöjan. De kan läsa boken, samtala med sig själva eller med oss om den. Är väldigt uppskattat bland våra barn så detta ville jag dela med mig utav till alla er andra!

Stormålning

Hej Hej!

Här kommer en bild som de mindre barnen på Frida förskola i Mölnlycke har skapat. Detta är en målningen som skapas i steg. Med denna metod ser jag som pedagog att barnen är kvar i skapandet mycket längre. Det vi ville att barnen skulle få med sig var att lära känna olika material, samt öva sitt kritiska tänk, förklara och berätta.

Vi började med att tejpa upp ett stort papper (1.5*1.5 m) med maskeringstejp. Blir då även en snygg kant när tejpen tas bort.  Barnen fick börja arbeta med pastellkritor, sedan gick vi vidare med flytande akvarell, limma på silkespapper, paljetter, blommor av papp och mycket mer. 

När målningen var färdig hängde vi upp den och samtalade kring vad den föreställde. Återigen kom vi inte på ett av de ämnen som jag tycker är så viktigt att barnen får chans att utveckla i förskolan, det kritiska tänket. Barnen fick besätta vad de såg, förklara varför de såg det. Vilka material de såg i målningen m.m. 

Detta är en skapande aktivitet som jag verkligen rekommenderar då den aldrig blir klar. Jag har arbetet med denna form av skapande i många år. I inlägg som kommer längre fram berättar jag mer om hur det går att arbeta vidare med denna "färdiga målning". 

Glädje

Är så glad för att jag får arbeta med Framtiden varje dag!

Jag, Atelieristan- DEL VI

Med reflektionen från Jag och atelieristan- DEL V, samt läsning av en artikel i Modern bardom gällande atelieristans roll började jag fundera på hur mitt arbete som pedagog nu skulle bli, eller snarare börja. I den artikel jag läste kring atelieristansroll stod följande; 

Hållbarhets arbete i konstruktionsrummet.

En ateljerista måste förmedla att allt är möjligt. De måste synliggöra bryggor över till barns olika experimenterande för att komma bort från allt som varit norm (Reggio Institutet, Modern Barndom Nr 1/11)

Nu började min hjärna arbeta, hur skulle jag göra detta? Jag tänkte in min eget intresse för konst, de digitala verktygen jag har tillgång till på min avdelning, barngruppen och deras intresse.

Under den senaste tiden har jag känt att pusslet börjar pusslat ihop sig, men det är någon bit som fattas. Jag har gått från klarhet till klarhet och med följande ord tog jag mig ytterligare ett steg framåt. De är skriva av pedagogen Emma som arbetar som atelerista på en förskola i Sverige idag;

”- Jag försöker få fatt i vad barnen försöker få fatt i. Min roll är att vara lyhörd inför det. Ofta handlar det om att stilla en process för att den ska få en chans att fördjupas men också att ge extra näring när det behövs för att det ska brinna vidare. Barnen måste få hålla på och utforska länge, med olika språk…”(Modern barndom, nr 1/11 sid 6) 

Genom Emmas ord och Linda Linders föreläsning blev min syn på min kommande roll som atelierista mer tydlig. Det handlar om barnen och processerna, inte om görandet. För att sedan se processerna och veta vilka jag som atelierista ska utmana barnen vidare i måste jag vara lyhörd. Inte bara med öronen, utan även med mina ögon och resten av mina sinnen (Reggio Children, Children, art, artist, Tarja Häikiö, Barns estetiska lärprocesser- Atelierista i förskola och skola). För att lärandet ska bli lustfyllt behöver det utgå från barnens vardag, vad visar de intresse för!

Konstruktion på fönster.

De saker som jag sedan ser, måste jag som atelierista ta tillvara på och utmana barnen vidare i. Vi påbörjar med andra ord

vår utforskande process. Det är då vi tillsammans genom många olika språk försöker att få en förståelse kring det vi lär oss om. Min uppgift blir då att hjälpa barnen att ge den extra näringen de behöver för att processen inte ska dö ut. För att något ska bli förståligt tror jag att vi behöver få möjlighet att förstå den på olika sätt, genom olika språk. Det är här min roll som atelierista kommer in.

Linda pratade i början om att hon var atelierista med fokus på dans och musik (Föreläsning Linda Linder, 21 november 2013). Då slog det mig att min atelierista ska bli bilden och IKT (informations och kommunikations teknik). Där föll den sista biten på plats. Genom de två språken ska jag verka som atelierista, det är på det sättet jag vill ge barnen möjlighet att se och utforska världen på!