Jag, Atelieristan- DEL VI

Med reflektionen från Jag och atelieristan- DEL V, samt läsning av en artikel i Modern bardom gällande atelieristans roll började jag fundera på hur mitt arbete som pedagog nu skulle bli, eller snarare börja. I den artikel jag läste kring atelieristansroll stod följande; 

Hållbarhets arbete i konstruktionsrummet.

En ateljerista måste förmedla att allt är möjligt. De måste synliggöra bryggor över till barns olika experimenterande för att komma bort från allt som varit norm (Reggio Institutet, Modern Barndom Nr 1/11)

Nu började min hjärna arbeta, hur skulle jag göra detta? Jag tänkte in min eget intresse för konst, de digitala verktygen jag har tillgång till på min avdelning, barngruppen och deras intresse.

Under den senaste tiden har jag känt att pusslet börjar pusslat ihop sig, men det är någon bit som fattas. Jag har gått från klarhet till klarhet och med följande ord tog jag mig ytterligare ett steg framåt. De är skriva av pedagogen Emma som arbetar som atelerista på en förskola i Sverige idag;

”- Jag försöker få fatt i vad barnen försöker få fatt i. Min roll är att vara lyhörd inför det. Ofta handlar det om att stilla en process för att den ska få en chans att fördjupas men också att ge extra näring när det behövs för att det ska brinna vidare. Barnen måste få hålla på och utforska länge, med olika språk…”(Modern barndom, nr 1/11 sid 6) 

Genom Emmas ord och Linda Linders föreläsning blev min syn på min kommande roll som atelierista mer tydlig. Det handlar om barnen och processerna, inte om görandet. För att sedan se processerna och veta vilka jag som atelierista ska utmana barnen vidare i måste jag vara lyhörd. Inte bara med öronen, utan även med mina ögon och resten av mina sinnen (Reggio Children, Children, art, artist, Tarja Häikiö, Barns estetiska lärprocesser- Atelierista i förskola och skola). För att lärandet ska bli lustfyllt behöver det utgå från barnens vardag, vad visar de intresse för!

Konstruktion på fönster.

De saker som jag sedan ser, måste jag som atelierista ta tillvara på och utmana barnen vidare i. Vi påbörjar med andra ord

vår utforskande process. Det är då vi tillsammans genom många olika språk försöker att få en förståelse kring det vi lär oss om. Min uppgift blir då att hjälpa barnen att ge den extra näringen de behöver för att processen inte ska dö ut. För att något ska bli förståligt tror jag att vi behöver få möjlighet att förstå den på olika sätt, genom olika språk. Det är här min roll som atelierista kommer in.

Linda pratade i början om att hon var atelierista med fokus på dans och musik (Föreläsning Linda Linder, 21 november 2013). Då slog det mig att min atelierista ska bli bilden och IKT (informations och kommunikations teknik). Där föll den sista biten på plats. Genom de två språken ska jag verka som atelierista, det är på det sättet jag vill ge barnen möjlighet att se och utforska världen på!