Jag, Atelieristan- del I

Jag har under de lite mer än 5 år som jag nu arbetat som förskollärare börjat förstå vilken den viktigaste förutsättningen är för mig för att jag ska kunna genomföra ett bra jobb. Det är enligt mig att jag känner trygghet i mig själv som person och i min yrkesroll. Om jag inte vet vilka teorier och forskning jag lutar mig mot, om jag inte vet vilken barnsyn jag har, om jag inte vet vad min roll som förskollärare är och om jag inte vet vilken miljö jag ska erbjuda barnen är det inte lätt. De tre sista delarna anser jag är mycket viktiga, delarna delar jag med Reggio Emilia. Även i boken Lyssnandets pedagogik tar Ann Åberg upp detta, hon skriver om tre frågor hon anser att förskollärare bör ställa sig, nämligen;

”Vad tänker jag om förskolans roll?

Hur ser jag på pedagogens roll?

Vilken syn har jag på barn?”

     (Taguchhi, Lenz, Hillevi, Åberg, Ann och, Lyssnadets pedagogik)

Om jag är medveten om dessa tre delarna, anser jag att det är lättare att var den förskollärare jag idag behöver vara. Förskollärare anser jag ska hjälpa barnen att få bästa möjliga verktyg till att klara sig vidare i livet. Vi är inte lägre förskollärare som sitter inne på all kunskap och sedan överför den till barnen. Jag väljer därmed Dahlbergs linje, när hon skriver att är vår roll är att vara med-konstruktörer av kunskap och kultur (Dahlberg, Gunilla, Moss Peter & Pence Alan, 2012, Från kvalitet till meningsskapande). Barn är kompetenta, ivriga, kunskapstörstande och vill lära sig. Då ser jag det som min uppgift att ta tillvara på detta och finna vägar för barnet att lära och vilja lära mer. 

Vilken färg ser du? Vitt? Grått? Lila? Gult?

Hur har då jag kommit dit jag är idag? Hur påverkar det mig i min kommande roll som atelierista? Det är två frågor jag ställt mig själv vid några tillfällen under kursen. Den första frågan mer än den andra. Under de föreläsningar vi haft med Tarja och Fredrik började jag tänka tillbaka på min egen relation till min skapande utveckling. När de på olika sätt pratade om vikten att av se! Träna ögat i att även lära sig att se bortom det ögat först ser. Då kom min första koppling till min egen uppväxt och hur den format mig. I reflektionen kring seendet slog det mig, det var en sak som jag och min far brukade göra när jag var mindre (vi gör det ofta än idag). Det började en dag då vi målade med olja på duk, jag stod och målade moln mot en blå bakgrund. Pappa frågade mig plötsligt om molen verkligen var vita? Jag tittade på honom lite frågande och sa ”-Ja!” Han tittade på mig och sa att vi skulle gå ut och titta på molen.

När vi några minuter senare stod ute på gräsmattan och kikade upp på himlen och molnen som flög runt där. Såg jag att det inte alls var vita! De hade en massa andra färger, men inte helt vita. 

Vi stod länge och tittade, jag minns att jag tyckte det var så häftigt. Efter den dagen har jag alltid tyckt det varit spännande att kika på saker på ett mer djupt sätt. Vilka färger finns där egentligen? När Tarja sedan pratade kring detta på sin föreläsning, det analytiska ögat, förstod jag hur mycket mitt förflutna har gjort mig till den jag är idag. Vi måste ibland gå tillbaka för att kunna gå framåt. Därmed blev det klart för mig att början skulle bli en liten tillbaka blick i mitt förflutna. Vad kommer jag att kunna se i den berättelsen? Hur har den format mig till den jag är idag? Vilken del spelat den i min kommande roll som atelierista?