måndag 6 oktober 2014

Jag, Atelieristan- del III

Del III
När jag började denna kurs ansåg jag att jag hade en klar bild framför mig kring vad som var atelieristans uppgift. Jag trodde att hon var en person som hade ansvar för ateljén och därmed även ansvaret för att utmana barnen i den miljön. Ge hen möjlighet att utforska olika skapande tekniker på ett lustfyllt sätt. Redan efter första tillfället förstod jag att jag delvis hade haft rätt, men att rollen var mycket mer än så. När Tarja tog med oss på en tillbaka blick kring Reggio Emilias framväxt förstod jag vilken skillnad jag skulle kunna göra i barns liv (Tarja Karlsson Häikiö, Föreläsning, 12 september 2013).

Min kommande roll handlar inte främst om att läsa barnen namnen på de olika färgerna, måla i kol eller vattenfärg. Utan om att främst genom dessa tekniker få barnen att se! 

Med dessa tankar med mig slog jag upp läroplanen. Jag kände att stöd för detta finns verkligen även i våra styrdokument i Sverige. Det första du kan läsa i den är att förskolan ska vila på en demokratiskt grund och lite längre ner på sidan kan du läsa följande;
Om- sorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser. Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder (Lpfö 98/10). 

Är det frukt eller Darth Wader?
Att få vara med och ge hen en start i livet för att utvecklas till att bli en demokratisk, hänsynsfull människa är mitt uppdrag. Det är inte något jag som pedagog får säga nej till. Tänk då även att jag som pedagog får ge hen möjlighet att få lära sig om detta genom de skapande ämnena. För mig känns det underbart! För mig finns det inga rätt eller fel inom de skapande ämnena, som människa har du rätt att tolka som du vill inom denna gren. Som pedagog,eller snarare atelerista, ser jag här bara möjligheter för mig att lära barnen se och sätta ord på detta. 

Med denna reflektion, samt läsning av en artikel i Modern bardom gällande atelierisatnans roll började jag fundera på hur mitt arbete som pedagog nu skulle bli, eller snarare börja. I den artikel jag läste kring atelieristansroll stod följande; 

En ateljerista måste förmedla att allt är möjligt. De måste synliggöra bryggor över till barns olika experimenterande för att komma bort från allt som varit norm (Reggio Institutet, Modern Barndom Nr 1/11).


Nu började min hjärna arbeta, hur skulle jag göra detta? Jag tänkte in min eget intresse för konst, de digitala verktygen jag har tillgång till på min avdelning, barngruppen och deras intresse?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar