Stormålning

Hej Hej!

Här kommer en bild som de mindre barnen på Frida förskola i Mölnlycke har skapat. Detta är en målningen som skapas i steg. Med denna metod ser jag som pedagog att barnen är kvar i skapandet mycket längre. Det vi ville att barnen skulle få med sig var att lära känna olika material, samt öva sitt kritiska tänk, förklara och berätta.

Vi började med att tejpa upp ett stort papper (1.5*1.5 m) med maskeringstejp. Blir då även en snygg kant när tejpen tas bort.  Barnen fick börja arbeta med pastellkritor, sedan gick vi vidare med flytande akvarell, limma på silkespapper, paljetter, blommor av papp och mycket mer. 

När målningen var färdig hängde vi upp den och samtalade kring vad den föreställde. Återigen kom vi inte på ett av de ämnen som jag tycker är så viktigt att barnen får chans att utveckla i förskolan, det kritiska tänket. Barnen fick besätta vad de såg, förklara varför de såg det. Vilka material de såg i målningen m.m. 

Detta är en skapande aktivitet som jag verkligen rekommenderar då den aldrig blir klar. Jag har arbetet med denna form av skapande i många år. I inlägg som kommer längre fram berättar jag mer om hur det går att arbeta vidare med denna "färdiga målning". 

Glädje

Är så glad för att jag får arbeta med Framtiden varje dag!

Jag, Atelieristan- DEL VI

Med reflektionen från Jag och atelieristan- DEL V, samt läsning av en artikel i Modern bardom gällande atelieristans roll började jag fundera på hur mitt arbete som pedagog nu skulle bli, eller snarare börja. I den artikel jag läste kring atelieristansroll stod följande; 

Hållbarhets arbete i konstruktionsrummet.

En ateljerista måste förmedla att allt är möjligt. De måste synliggöra bryggor över till barns olika experimenterande för att komma bort från allt som varit norm (Reggio Institutet, Modern Barndom Nr 1/11)

Nu började min hjärna arbeta, hur skulle jag göra detta? Jag tänkte in min eget intresse för konst, de digitala verktygen jag har tillgång till på min avdelning, barngruppen och deras intresse.

Under den senaste tiden har jag känt att pusslet börjar pusslat ihop sig, men det är någon bit som fattas. Jag har gått från klarhet till klarhet och med följande ord tog jag mig ytterligare ett steg framåt. De är skriva av pedagogen Emma som arbetar som atelerista på en förskola i Sverige idag;

”- Jag försöker få fatt i vad barnen försöker få fatt i. Min roll är att vara lyhörd inför det. Ofta handlar det om att stilla en process för att den ska få en chans att fördjupas men också att ge extra näring när det behövs för att det ska brinna vidare. Barnen måste få hålla på och utforska länge, med olika språk…”(Modern barndom, nr 1/11 sid 6) 

Genom Emmas ord och Linda Linders föreläsning blev min syn på min kommande roll som atelierista mer tydlig. Det handlar om barnen och processerna, inte om görandet. För att sedan se processerna och veta vilka jag som atelierista ska utmana barnen vidare i måste jag vara lyhörd. Inte bara med öronen, utan även med mina ögon och resten av mina sinnen (Reggio Children, Children, art, artist, Tarja Häikiö, Barns estetiska lärprocesser- Atelierista i förskola och skola). För att lärandet ska bli lustfyllt behöver det utgå från barnens vardag, vad visar de intresse för!

Konstruktion på fönster.

De saker som jag sedan ser, måste jag som atelierista ta tillvara på och utmana barnen vidare i. Vi påbörjar med andra ord

vår utforskande process. Det är då vi tillsammans genom många olika språk försöker att få en förståelse kring det vi lär oss om. Min uppgift blir då att hjälpa barnen att ge den extra näringen de behöver för att processen inte ska dö ut. För att något ska bli förståligt tror jag att vi behöver få möjlighet att förstå den på olika sätt, genom olika språk. Det är här min roll som atelierista kommer in.

Linda pratade i början om att hon var atelierista med fokus på dans och musik (Föreläsning Linda Linder, 21 november 2013). Då slog det mig att min atelierista ska bli bilden och IKT (informations och kommunikations teknik). Där föll den sista biten på plats. Genom de två språken ska jag verka som atelierista, det är på det sättet jag vill ge barnen möjlighet att se och utforska världen på! 

Jag, Atelieristan- del V

Atelierista- Vad då? Vad är det? Just denna fråga är någon som jag denna termin många gånger har stött på. Atelierista, vad gör en sådan? Jobbar hen med mat? Jag har fått alla möjliga sorters gissningar och har mött dem alla med stor entusiasm. Det har ju gett mig en chans att få förklara. För mig var det heller inte helt givet vad hen gjorde. När jag började kursen gick jag in med medvetenheten att hen arbetade skapade på olika sätt med barnen i förskolans ateljé. Ur min synvinkel är detta arbete i sig väldigt viktigt i dagens förskola/skola, skapandet blir metoder/strategier/erbjuder upplevelser/en bearbetnings kanal för lärandet. 

Skapande handlar inte bara om färg, form, tyg, penslar, lim osv. Det handlar om många olika material, men även om något mycket mer än så. Det handlar om en förmåga, ett tankesätt, att kunna problematisera och lösa olika problem som uppstår. Just vikten av vad det skapande ger barn, människan, tycker jag Vygotskij ger an bra beskrivning av med dessa ord;

...i vardagslivet är skapande ett oundgängligt livsvillkor, och allt som ligger utanför rutinen och rymmer minsta uns av något nytt har människans kreativa process att tacka för sin tillkomst (Fantasi och kreativitet i barndomen). 

Ges du som barn möjlighet att utforska, testa olika lösningar, provat olika tekniker, lära känna olika material, ensam men även tillsammans med andra då anser jag att människan har större möjlighet att klara sig vidare i livet. Här togs min början till min syn på atelierista.

Stormålning- Skapas med olika tekniker och material.

När Tarja sedan tog med oss på en tillbaka blick kring Reggio Emilias framväxt förtydligades bilden ytterligare av atelieristans roll (Föreläsning 12/9-13). Min kommande roll handlar inte främst om att lära barnen namnen på de olika färgerna, måla i kol eller vattenfärg. Utan om att genom dessa tekniker och många andra sätt hjälpa barnen att se, ge dem en möjlighet att bli kritiskt tänkande, kunna sätta ord på saker och bli nyfikna på världen omkring dem. 

Med dessa tankar med mig slog jag upp läroplanen. Jag kände att stöd för detta finns verkligen även i våra styrdokument i Sverige. Det första du kan läsa i den är att förskolan ska vila på en demokratiskt grund och lite längre ner på sidan kan du läsa följande;

Om- sorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser. Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder (Lpfö 98/10). 

Att få vara med och ge hen en start i livet för att utvecklas till att bli en demokratisk, hänsynsfull människa är mitt uppdrag. Det är inte något jag som pedagog får säga nej till. Tänk då även att jag som pedagog får ge hen möjlighet att få lära sig om detta genom de skapande ämnena. För mig känns det underbart! För mig finns det inga rätt eller fel inom de skapande ämnena, som människa har du rätt att tolka som du vill inom denna gren. Som pedagog,eller snarare atelerista, ser jag här bara möjligheter för mig att hjälpa barnen se och sätta ord på detta. 

Måla på varmplåt

När jag gick i förskolan var en av de bästa saker jag visste
att skapa, kanske någon redan har listat ut här. Jag skapade i många olika former, detta har följt med mig upp i vuxen ålder. På min förra arbetsplats fick jag namnet "Pyssel Anna", hur det kom sig berättar jag gärna om en annan gång. De pedagoger jag hade under min tid i förskolan, har jag nu i efterhand, förstått var väldigt kreativa och gav oss möjlighet att utveckla vår skapande förmåga. De presenterade måna olika tekniker och uttryckssätt.

En av de tekniker som blev min favorit var att måla på varmplåt. Just denna teknik var något jag ville
presentera för barnen på min avdelning. Många barn tyckte om att skapa, men inte alla. De hade länge målat med vattenfärg, kritor, flaskfärg så de materialen kände de till. För att utmana dem vidare valde jag att låta dem måla på varmplåt. Jag tog fram det material som behövdes:
- Vaxkritor (väldigt viktigt med vaxkritor, platskritor fungerar inte.)
- Tjockt vitt papper
- En platta

Eiffeltornet i Paris.

- Handdukar
När allt material var framme lade jag plåten på plattan, satte på den på mellanvärme och placerade
handdukar runt omkring plåten. Handdukarna är tillför att barnen ska ha någonstans att luta sig mot när de målar. När plåten blivit varm läggs pappret på, om plåten är för varmt blir pappret brunt av värmen, då får du sänka plattan. Nu kan skapandet börja!

Du som pedagog måste vara med hela tiden, då det är värme och hjälpa barnet så det inte bränner sig på den varma plåten. Förklara väldigt noga för barnet innan de börjar;
- Plåten du ska måla på är varm.
- Du får inte hålla i pappret utan på handdukarna runt omkring.
- Håll högt upp på kritan och dra sakta med den över pappret.
Ett tips är att du själv visar för barnet hur kritan smälter när du målar, de får då möjlighet till  förförståelse inför sitt eget skapande.

Konstverken 

Nu kan skapandet börja!

När jag gjorde detta tillsammans med mina barn var de förundrade över hur kritan kunde smälta. Jag frågade hur det kändes, jag fick till svar;

                       Det är mjukt!

          Jag vill göra igen!  
 Det känns lent!

Barnens målningar blev underbara! Jag kunde se och höra att ju fler tillfällen de fick att måla, desto

säkrare blev de på tekniken. De kunde då utmana sig själva i sitt tecknande. Vi fick även väldigt
härliga samtal kring materialet vaxkrita. Barnen uppmärksammade snart att kritan smälte. Då vi samtal kring hur materialet vaxkrita gjordes. Förutom känslan av att måla på detta sätt, är det även lite av ett trolleri! Dessa målningar ska inte sättas upp på en vägg, utan på ett fönster. För när ljuset skiner in händer något! Prova får du se!

Två blommor

Jag, Atelieristan- del IIII

Som atelierista vill jag fokusera på skapandet i olika former och i det lära barnen att se, kritiskt tänkte. Det vi sedan arbetar med är det som barnen visar intresse för. För några dagar sedan läste på nytt artikeln Ateljéns lindansare ur Modern barndom Nr. 1/11. I början av artikeln läste jag följande; 

”- Jag försöker få fatt i vad barnen försöker få fatt i. Min roll är att vara lyhörd inför det. Ofta handlar det om att stilla en process för att den ska få en chans att fördjupas men också att ge extra näring när det behövs för att det ska brinna vidare. Barnen måste få hålla på och utforska länge, med olika språk…”(Modern barndom, nr 1/11 sid 6) 

I artikel skriver Maria Herngren om hur det är att arbeta som atelierista. Hon har intervjuat några pedagoger om deras synsätt och arbete i deras ateljéer. De orden ovan är hur pedagogen Emma beskriver sin roll som atelierista. Jag kan inte annat än att hålla med henne, för mig handlar det om precis samma sak. Under den sista tiden har jag känt att pusslet börjar pusslat ihop sig, men det är någon bit som fattas. 

Stormålning gjord av barnen som vi sedan arbetade vidare med genom att riva sönder den. Sedan fick barnen pussla ihop den tillsammans.

Genom Emmas ord och Linda Linders föreläsning blev min syn på min kommande roll som atelierista mer tydlig. Det handlar om barnen och processerna, inte om görandet. För att sedan se processerna och veta vilka jag som atelierista ska utmana barnen vidare i måste jag vara lyhörd. Inte bara med öronen, utan även med mina ögon och resten av mina sinnen. För att lärandet ska bli lustfyllt behöver det utgå från barnens vardag, vad visar de intresse för?

De saker som jag sedan ser, måste jag som atelierista ta tillvara på och utmana dem vidare i. Vi påbörjar med andra ord vår utforskande process. Det är då vi tillsammans genom många olika språk försöker att få en förståelse kring det vi lär oss om. Min uppgift blir då att hjälpa barnen att ge den extra näringen de behöver för att processen inte ska dö ut. För att något ska bli förståligt tror jag att vi behöver få möjlighet att förstå den på olika sätt, genom olika språk. Det är här min roll som atelierista kommer in. 

Linda pratade i början om att hon var atelierista med fokus på dans och musik. Då slog det mig att min atelierista ska bli bilden och IKT (informations och kommunikations teknik). Där föll den sista biten på plats. Genom de två språken ska jag verka som atelierista, det är på det sättet jag vill ge barnen möjlighet att se och utforska världen på. 

Det finns mycket spännande att säga och skriva om kring detta, men jag väljer denna gång att avsluta med ett annat citat från texten där Dahlberg och Moss beskriver hur de ser på ateljeristans roll: 

”Ateljeristan stöder förbindelser, eller som Vea mer poetiskt utrycker det ”dansen” mellan det konnektiva, expressiva, rationella och fantasiskapande.” Vea ser också ateljeristan, skriver de, som ”en guide för gränsöverskridande mellan konstens värld, arkitektur och design, utrustad med en känslig antenn för samtidens frågor; som en medlar och koordinatör som håller gruppen av lärare samman, i ett solidariskt agerande; som en lins för hela skolan, vilken hjälper den att se barn och vuxna på ett särskilt estetiskt sätt; och ateljeristans om en provokatör, den ihärdiga försvararen av olydiga processer. (Modern barndom, nr 1/11 sid 7) 

Jag, Atelieristan- del III

Del III

När jag började denna kurs ansåg jag att jag hade en klar bild framför mig kring vad som var atelieristans uppgift. Jag trodde att hon var en person som hade ansvar för ateljén och därmed även ansvaret för att utmana barnen i den miljön. Ge hen möjlighet att utforska olika skapande tekniker på ett lustfyllt sätt. Redan efter första tillfället förstod jag att jag delvis hade haft rätt, men att rollen var mycket mer än så. När Tarja tog med oss på en tillbaka blick kring Reggio Emilias framväxt förstod jag vilken skillnad jag skulle kunna göra i barns liv (Tarja Karlsson Häikiö, Föreläsning, 12 september 2013).

Min kommande roll handlar inte främst om att läsa barnen namnen på de olika färgerna, måla i kol eller vattenfärg. Utan om att främst genom dessa tekniker få barnen att se! 

Med dessa tankar med mig slog jag upp läroplanen. Jag kände att stöd för detta finns verkligen även i våra styrdokument i Sverige. Det första du kan läsa i den är att förskolan ska vila på en demokratiskt grund och lite längre ner på sidan kan du läsa följande;

Om- sorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser. Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder (Lpfö 98/10). 

Är det frukt eller Darth Wader?

Att få vara med och ge hen en start i livet för att utvecklas till att bli en demokratisk, hänsynsfull människa är mitt uppdrag. Det är inte något jag som pedagog får säga nej till. Tänk då även att jag som pedagog får ge hen möjlighet att få lära sig om detta genom de skapande ämnena. För mig känns det underbart! För mig finns det inga rätt eller fel inom de skapande ämnena, som människa har du rätt att tolka som du vill inom denna gren. Som pedagog,eller snarare atelerista, ser jag här bara möjligheter för mig att lära barnen se och sätta ord på detta. 

Med denna reflektion, samt läsning av en artikel i Modern bardom gällande atelierisatnans roll började jag fundera på hur mitt arbete som pedagog nu skulle bli, eller snarare börja. I den artikel jag läste kring atelieristansroll stod följande; 

En ateljerista måste förmedla att allt är möjligt. De måste synliggöra bryggor över till barns olika experimenterande för att komma bort från allt som varit norm (Reggio Institutet, Modern Barndom Nr 1/11).

Nu började min hjärna arbeta, hur skulle jag göra detta? Jag tänkte in min eget intresse för konst, de digitala verktygen jag har tillgång till på min avdelning, barngruppen och deras intresse?

Jag, Atelieristan- del II

Min berättelse kring mig och min relation till skapandet tror jag började redan när jag låg i min mors mage. Min far och de generationer innan honom hade den kreativa ådran i blodet och på så vis tror jag att den fanns i mig redan när jag låg i mammas mage. Jag har ”sett” mycket av det min far gjort. Under hela min uppväxt har det funnits skapande material nära mig och jag har alltid uppmuntrats att skapa i någon form. Färg, penslar, papper, lim, saxar och mycket annat fanns inne, skogen med allt det materialet fanns ute. För min del var det måla jag fastnade mest för, men det har som jag ser det minst två förklaringar. Dels att det var den formen min far och farfar var mest intresserad av. Det var ständigt närvarande, utan några måsten. Jag fick själv upptäcka det i min egen takt. Jag vill här påvisa en koppling till ett citat som Stina Braxell skriver i sin bok, Skapande barn; 

”Avgörande för om bildarbetet ska generera ett kvalitativt lärande är också att pedagogerna bemöter barnen med ett nyfiket, medforskande, reflekterande, positivt och tillåtande förhållningssätt. Att pedagogen har kunskaper om bildskapandets betydelse för barnets utveckling och lärande, och är nyfiken på deras lärandestrategier, kan skapa atmosfär som lockar och uppmuntrar till lärande.” (Braxell, Stina, Skapande barn) 

4 åriga händer skapar!

Nu är ju inte min far pedagog, utan var då byggarbetare på ABB, idag är han hustomte på en herrgård där han skapar i stora och små former. Men den koppling jag tycker mig se, är att för mig var han en slags pedagog. Han uppmuntrade mig genom att var nyfiken, berätta om de olika tekniker, olika färgerna, hur jag skulle hålla penseln på olika sätt för att få olika effekter, men främst utmana mig i att se! Han gjorde mig nyfiken på skapande, han hjälpte mig att hitta den ”kanal” som jag än idag går till när jag vill vara mig själv, när jag behöver ”komma bort lite”. Idag målar jag inte längre så mycket utan nu är det min symaskin och jag som är närmsta vänner. Den fick jag i konfirmationspresent av mina föräldrar, sedan dess har den varit en kär vän. Den blev då min nya ”kanal”.

Med den, penslar, färg, tyg, nålar och annat material har jag sedan tagit mig fram i livet. Jag har inte varit en människa som har haft lätt för mig i skolan, men jag alltid varit en strateg. Vetat hur jag ska planera och lägga upp saker, det tror jag har att göra med att jag alltid varit trygg i mig själv. Jag fick självförtroende och självkänsla genom att uttrycka mig genom min ”kanal” när jag behövde. Sedan tror jag även att min organisatoriska förmåga har att göra med allt mitt legobyggande som barn. När jag skriver detta slår mig en annan tanke, jag har nog under min barndom haft fler skapande kanaler än jag trott. Detta är en insikt jag fått genom kursen och Vygotskij; 

...i vardagslivet är skapande ett oundgängligt livsvillkor, och allt som ligger utanför rutinen och rymmer minsta uns av något nytt har människans kreativa process att tacka för sin tillkomst. (Vygotskij, Lev S, Fantasi och kreativitet i barndomen)

Skapande handlar inte bara om färg, form, tyg, penslar, lim osv. Det handlar om många olika material men även om något mycket mer än så. Det handlar om en förmåga, ett tankesätt, att kunna problematisera och lösa olika problem som uppstår. Jag tror att har du sedan barnsben fått utforska, testa olika lösningar, provat olika tekniker, lära känna olika material, ensam men även tillsammans med andra då anser jag att människan har större möjlighet att klara sig vidare i livet.

Med de orden skriva förstår jag hur mitt förslutna delvis har gjort mig till den jag är idag. I fortsättningen på min berättelse kommer jag att gå in mer på min kommande roll som atelierista och varför den är så viktigt i dagens förskola och skola. Det är med mycket spänning jag ser framemot fortsättningen på denna kurs. 

Nya möjligheter!

Tack alla nya kollegor för en underbar start på en ny spännande resa hos er på Fridaskolan. Känner på mig att detta kommer att bli hur bra som helst. 

Dagen började på nya Frida skolan i Göteborg. Underbar skola och förskola som med underbar design som kommer att underlätta och utmana barnen, stora som små, i deras lärande och utveckling. Dagen fortsatte med att grundaren  Håkan talade om Fridas uppkomst och historia. Spännande att höra om åren innan jag började. Efter detta blev det mat av några av de bästa skolköken i Sverige, mums. Sedan minglade vi bland alla nya kollegor innan det blev ett vackert avslut. 

Måste säga att jag blev väldigt glad över att alla jag pratade med delade min syn på lärandet. Kan summeras med Fridas egna ord: Vi utbildar tågluffare! Underbart! 

Eftermiddagen fortsatte sedan med baechvollyboll i Kviberg. Kan verkligen rekommenderas om du inte provat, helt galet kul (& sandigt)! Kvällen avslutades med nya härliga kollegor i vimlet på Kulturkalaset! Vaknade idag med en go känsla i magen, kommer att bli bra det här! 

Kick off Nya Fridaskolan i Göteborg!

Idag är det gick off på nya Fridaskolan i Göteborg! Kollegor från alla Fridaskolorna är med, så vi är ett gäng på omkring 400 

människor som trivs ihop! Väldigt inspirerande ✨

                                            

Jag, Atelieristan- del I

Jag har under de lite mer än 5 år som jag nu arbetat som förskollärare börjat förstå vilken den viktigaste förutsättningen är för mig för att jag ska kunna genomföra ett bra jobb. Det är enligt mig att jag känner trygghet i mig själv som person och i min yrkesroll. Om jag inte vet vilka teorier och forskning jag lutar mig mot, om jag inte vet vilken barnsyn jag har, om jag inte vet vad min roll som förskollärare är och om jag inte vet vilken miljö jag ska erbjuda barnen är det inte lätt. De tre sista delarna anser jag är mycket viktiga, delarna delar jag med Reggio Emilia. Även i boken Lyssnandets pedagogik tar Ann Åberg upp detta, hon skriver om tre frågor hon anser att förskollärare bör ställa sig, nämligen;

”Vad tänker jag om förskolans roll?

Hur ser jag på pedagogens roll?

Vilken syn har jag på barn?”

     (Taguchhi, Lenz, Hillevi, Åberg, Ann och, Lyssnadets pedagogik)

Om jag är medveten om dessa tre delarna, anser jag att det är lättare att var den förskollärare jag idag behöver vara. Förskollärare anser jag ska hjälpa barnen att få bästa möjliga verktyg till att klara sig vidare i livet. Vi är inte lägre förskollärare som sitter inne på all kunskap och sedan överför den till barnen. Jag väljer därmed Dahlbergs linje, när hon skriver att är vår roll är att vara med-konstruktörer av kunskap och kultur (Dahlberg, Gunilla, Moss Peter & Pence Alan, 2012, Från kvalitet till meningsskapande). Barn är kompetenta, ivriga, kunskapstörstande och vill lära sig. Då ser jag det som min uppgift att ta tillvara på detta och finna vägar för barnet att lära och vilja lära mer. 

Vilken färg ser du? Vitt? Grått? Lila? Gult?

Hur har då jag kommit dit jag är idag? Hur påverkar det mig i min kommande roll som atelierista? Det är två frågor jag ställt mig själv vid några tillfällen under kursen. Den första frågan mer än den andra. Under de föreläsningar vi haft med Tarja och Fredrik började jag tänka tillbaka på min egen relation till min skapande utveckling. När de på olika sätt pratade om vikten att av se! Träna ögat i att även lära sig att se bortom det ögat först ser. Då kom min första koppling till min egen uppväxt och hur den format mig. I reflektionen kring seendet slog det mig, det var en sak som jag och min far brukade göra när jag var mindre (vi gör det ofta än idag). Det började en dag då vi målade med olja på duk, jag stod och målade moln mot en blå bakgrund. Pappa frågade mig plötsligt om molen verkligen var vita? Jag tittade på honom lite frågande och sa ”-Ja!” Han tittade på mig och sa att vi skulle gå ut och titta på molen.

När vi några minuter senare stod ute på gräsmattan och kikade upp på himlen och molnen som flög runt där. Såg jag att det inte alls var vita! De hade en massa andra färger, men inte helt vita. 

Vi stod länge och tittade, jag minns att jag tyckte det var så häftigt. Efter den dagen har jag alltid tyckt det varit spännande att kika på saker på ett mer djupt sätt. Vilka färger finns där egentligen? När Tarja sedan pratade kring detta på sin föreläsning, det analytiska ögat, förstod jag hur mycket mitt förflutna har gjort mig till den jag är idag. Vi måste ibland gå tillbaka för att kunna gå framåt. Därmed blev det klart för mig att början skulle bli en liten tillbaka blick i mitt förflutna. Vad kommer jag att kunna se i den berättelsen? Hur har den format mig till den jag är idag? Vilken del spelat den i min kommande roll som atelierista?

Nu är vi igång!

Nu har det gått lite mer än en vecka sedan jag började mitt nya arbete på Frida förskola i Mölnlycke och allt känns väldigt bra. Jag har fått ett väldigt varmt bemötande av barn, vårdnadshavare och all personal på förskolan och skolan. Varför jag skriver så är för att de är som en stor familj, alla räknas. Känslan infinner sig redan när jag kom in genom dörren, alla hälsar med ett leende på läpparna. Förra veckan var en mjukstart då all personal och barn inte var tillbaka, igår var var några fler tillbaka och idag började inskolningarna. Så nu är snart alla på plats och jag känner hur terminen har startat, Underbart! 

Jag tänker mig att under de närmaste månaderna kommer ni i min blogg kunna läsa om min tid under Atelierista kursen. Den process jag då genomgick, hur jag tänkte kring min kommande roll som Atelierista i början av kursen och hur mina tankar utvecklades. I mellan dessa inlägg kommer det även att komma praktiska tips på aktiviteter, skapande övningar jag gjort tillsammans med barnen och mycket mer. Jag hoppas att mina tankar och funderingar kan hjälpa dig i dina processer. Hade även blivit väldigt tacksam om du delade med dig kring dina tankar och funderingar i kommentar fältet. 

Önskar alla människor där ute en härlig start på den nya termin som just startat!

MegaPedPub Göteborg

Slår här ett slag för något jag tycker verkar väldigt spännande. MegaPedPub Göteborg. Har en vän från Malmö som är aktiv i en pedagogisk pub där nere. Vad jag förstår på henne är det väldigt trevligt. Det är en chans att få träffa andra människor som också brinner för sitt yrke, utbyta erfarenheter och därigenom försöka göra en skillnad! Jag kommer att vara där, jag hoppas att du kommer med! De beskriver själva kvällen på följande vis:

MegaPedPub Göteborg 2014
Vi har hört nog med stora ord och visioner. Vi har också haft nog av ”blame-game”. Nu är det hög tid för MegaPedapub! Tanken är att tillsammans skapa en mötesplats för skolfolk där samtal ska ge mer både energi att prata med varandra och att göra mer konkret, på alla de nivåer som är representerade.

Så kom och var med och skapa nätverk! Var med att samskapa en givande kväll för alla inblandade och för skolsverige!

Datum: 21 augusti 2014

Tid: 17.00

Plats: Vallhamra skolan i Partille

Klicka HÄR om du vill anmäla dig!

En härlig kväll med mycket inspiration

Klicka här om du vill anmäla dig!

Passar på...

Tänkte att när det är så mycket nytt som händer så kändes det väldigt rätt att byta layout på denna sida med. Så om du har varit inne förut och inte riktigt känner igen dig, så lugn, du har kommit rätt.

Tjing från mig!

Nytt nytt nytt!

Hej vänner!

Idag har jag arbetat min första arbetsdag efter semestern. Första arbetsdagen, check! Men det är inte det ända härliga, jag har även bytt arbetsplats så numera finner man mig på Frida förskola i Mölnlycke.

Min första dag har varit väldigt bra och känner på mig att detta kommer att bli hur bra som helst. Nytt jobb, nya utmaningar, nya kollegor, nya barn och familjer och mycket annat spännande.

Måste dock erkänna att jag kommer att sakna mina gamla kollegor, barn och föräldrar från Kroken. Men det är ju bara att ta svängen förbi och hälsa på nån gång ibland!

Önskar er alla andra kollegor runt om i Sverige en härlig start på den nya terminen!

Ps. Kommer även att få arbeta som atelierista, en till ny och väldigt bra sak Ds.

Lärmiljöer på min avdelning

Hej! 

Som jag skrivit i de senaste inläggen är det tre delar som måste kopplas ihop; Barn, pedagog och verksamhet. Ingen klara sig utan någon annan. Under delen verksamheten är det mycket som kommer in, en av dessa delar är lärmiljöerna. Denna bit är inte lätt, men som inspiration tänker jag  här dela med mig av ett bildspel som visar hur vi använder våra olika lärmiljöer på min avdelning.  Både de som finns inne och ute. När vi i början av terminen satte oss ner för att planera började vi med matrisen som jag skrivit om i tidigare inlägg. När vi kom till verksamhet och biten lärmiljö visste vi att miljöerna skulle ge möjlighet att öva socialt samspel. Men hur? Vi valde då att göra en planritning över våra lokaler och skrev även in de som inte fanns inne på förskolan. När detta var klart valde vi att se till läroplanen, helhets idén Rötter och vingar, observationer av barngruppen och personalgruppens olika kompetenser. Vi delade upp så några pedagoger gjorde vissa miljöer och andra pedagoger gjorde andra. Innan vi började "bygga" skrev vi kopplingen till läroplanen, samt hur vi tolkar detta för just den lärmiljön. Dessa texter är dessa ni ser i bildspelet innan respektive miljö. 

Bildspelet blev sedan resultatet av vårt arbete och visades på ett föräldramöte för att påvisa för vårdnadshavarna att det inte bara är de "synliga" miljöerna som är viktiga. Lärmiljöer finns överallt, för barn lär överallt!

Jag hoppas att ni kan finna lite inspiration!

Systematiskt kvalitetsarbete

Hej!

För några terminer sedan läste jag förskolelyftet; Dokumentera, följa upp, utvärdera och utveckla förskolans kvalitet - systematiskt kvalitetsarbete för förskollärare och förskolechefer. Denna kurs satte igång många processer i mitt huvud gällande förskolan och det arbete vi gör. Under kursens gång var jag stundtals mycket förvirrad, men förstod att det någonstans fanns en röd tråd som skulle göra att mitt och mina kollegors arbete skulle förenklas. Sheridan och Pramling skriver några rader i boken Barns lärande, Fokus i kvalitetsarbetet som har hjälp mig mycket i mitt tänk:

Det dagliga kvalitetsarbetet omfattar tre moment som är osystematiska och delvis flyter in i varandra. Momenten omfattar följande steg:
1. Observation, kartläggning, planering, genomförande och dokumentation.
2. Analys och tolkning.

Matrisen för det systematiska arbetet.

3. Utvärdering och kvalitetsutveckling.
Det systematiska kvalitetsarbetet utgår från det dagliga kvalitetsarbetet samtidigt som det bygger på sammanställningar och avgränsningar av det. Till skillnad från det dagliga kvalitetsarbetet är det systematiska kvalitetsarbete planmässigt, organiserat och sammanhängande.

Dessa ord beskriver det jag tror på, att det ena ger det andra. Det gäller bara att komma på vart jag ska börja. I slutet av kursen kände jag att det hade börjat bli lite ordning på mina tankar. Utifrån den litteratur jag läst, föreläsningar och seminarie jag deltagit i, samt de samtal jag haft med otaliga personer kom jag fram till min egen matris. Det är den du ser till höger här. 

För mig blev det självklart att det var tre delar det inte går att vara utan; Barnen, pedagogerna och verksamheten. De fick blir rubrikerna överst. Sedan kommer i stegen att tänka; Syfte, metod, reflektion/analys och utveckla. 

För att kunna veta vad mitt syfte ska vara måste jag ha ett mål. Min avdelning valde socialtsamspel utifrån Härryda kommuns helhets idé. Detta var ett mål vi skulle ha för hela terminen. Nu kanske någon undrar vart läroplanen kommer in och då kan jag svara, överallt! Den är hela tiden med oss i ryggen och blir därmed metoder för hur vi lär ut. Denna matris utvärderas en gång i månaden. Då ser vi hur det gått och hur vi ska gå vidare. Detta är en dokumentation som är till för hela avdelningen. Vi har valt att se till hela grupper när vi dokumenterar för att veta vilken verksamhet vi ska erbjuda barnen vidare för att främja deras utveckling på bästa sätt. I denna mall får även vi pedagoger utvärdera oss, vilket inte alltid kan vara så enkelt. Samt att vi får med verksamheten, är det någon lärmiljö vi behöver ändra? Måste vi omorganisera oss? osv. När det gäller den enskilda dokumentationen av barnen, har vi den på ett annat ställe. Det är en annan matris som jag delar med mig av en annan dag.

Nu så, kan förstå om detta kanske verkar lite rörigt. Har tagit mig några timmar och samtal att komma dit jag är i dag och för att kunna förklara detta krävs lite tid. Är lite svårt att få ner detta i ett inlägg, men om du har några frågor får du gärna höra av dig. 

Hej Hej!

Helhets idé- Rötter och vingar

Hej!

I Härryda kommun arbetar vi i den kommunala förskolan, pedagogiska omsorgen, grundskolan, grundsärskolan och fritidshemmet mot en gemensam helhets idé som heter; Rötter och Vingar.

På Krokens förskola har vi läst och samtalat kring den och gjort Krokens tolkning av den. Den ser ut som på bilden. Om du vill läsa mer om den, kika gärna in på Härryda kommuns hemsida och läs mer. 

Kunde inte sagt det bättre själv!

Underbar artikel

Hej vänner!

Läste denna artikel i SVD för lite mer än en månad sedan och jag kan inte släppa den. För mig är denna artikel väldigt välskriven och bara måste läsas.

Politiker missar på nytt det centrala

Nu behöver politikernas vackra ord om höjda lärarlöner och status omsättas i handling. Frågan till politikerna är hur de avser att åstadkomma detta. Det är en nationell angelägenhet att investera i skolans viktigaste tillgång – lärarna. Det skriver Torbjörn Lundh och Samuel Bengmark.

Klicka för att läsa hela artikel.

Varför ska livslönen för en läkare vara nästan dubbelt så hög som för en lärare?

Torbjörn Lundh och Samuel Bengmark

 Klicka i överkant på bilden, 

 då kommer du till sidan  där du kan läsa hela denna underbara artikel!

Heja Sveriges lärare!

Glad Påsk!

En stor påskhälsningen från en liten påskkärring

(som är lite äldre nu!)

Ett ägg och en tupp och en Höna 

en kyckling i gräset det gröna 

Och barnen i solen den sköna 

gör påsken gul och kul 

Kuckeliku!

Ett påskaris, en tulipan 

en liten tupp av marsipan 

En eld, en smäll, ett fyrverkeri 

ett vackert ägg med godis i. 

En häxa, en katt och en höna 

gör påsken gul och kul 

Kuckeliku!

Glad Påsk alla vänner!

Tack Gimo!

Denna soliga torsdag fick jag nöjet att tillbringa med 24 pedagoger från Östhammars kommun. Det var en heldag som var fylld med alltifrån karuseller till appar. När jag tillsammans med min kollega för dagen gick därifrån hade jag en go känsla i magen.

Min erfarenhet säger mig att i början av arbetet med digitala verktyg finns det många frågor, tankar och funderingar. Vad innebär det? Ska vi inte använda papper och penna längre? Hur ska vi få tid? Blir dt inte mycket stilla sittande? Dessa frågor tillsammans med många andra vet jag snurrade i mitt huvud när jag började arbeta med ITK (informations och kommunikationsteknik) i förskolan. Under åren har jag förstått att IKT handlar om mycket mycket mer än det. För mig har det blivit en metod för att lära. Det har även underlättat för mig som pedagog i den dagliga verksamheten. Men som sagt, det har tagit mig några år och en hel del frågor på vägen. Vad som jag tycker är viktigt är att fråga sig;

Vad kan tekniken föra för mig? istället för Vad kan jag göra för tekniken?

Om vi flippar på frågan öppnar sig oändligt många fler dörrar.

Nu tillbaka till Gimo. Vi började dagen med vad som kallas en diskussions karusell där pedagogerna fick en del frågor de skulle svara på, bland andra:

Vad skiljer dokumentation från pedagogisk dokumentation?
Vad är det för skillnad på barnbyn och barn syn?
Vilka kunskaper är viktiga för barn att kunna i dagens samhälle?

De svar vi fick var ungefär det jag sedan skulle föreläsa om och mycket mer. Det var väldigt härligt att se hur de tänkte kring frågorna. Något som är det bästa med att var ute och föreläsa och träffa andra kollegor från runt om i Sverige är att jag även själv lär mig mycket. När det gällde frågan om barnsyn, tycker jag att de hade beskrivit det väldigt enkelt, men samtidigt väldigt talande.

En annan av de frågor som jag tycker är väldigt aktuell är frågan gällande vilken kunskap barn idag behöver lära sig. Det är ju trots allt så att vi idag inte vet vilket samhälle de barn vi idag har i förskolan och skolan kommer att växa upp i? Vilka egenskaper och kunskaper behöver de ha med sig i sin ryggsäck? Denna fråga är väldigt stor och väldigt spännande. Ett av de svar som skrev ner håller jag med om:

Verktyg för att kunna klara sig i samhället (läsa, skriva, IT, självförtroende, tänka kritiskt, söka kunskap själv). 

Dagen fortsatte med föreläsningen och sedan en workshop där vi arbetade med appar på olika vis. Hur kan vi tänka? Finns det appar som är bättre än andra? Hur går det att tänka när det laddas ner appar? Alla dessa frågor har inga enkla svar.

Men hur jag tänker kring dessa frågor kommer jag att dela med mig utav i ett framtida inlägg. Så med dessa ord tackar jag för mig och önskar er alla en fortsatt härlig dag!

Reggio dagar på Artisten

Hej Hej!

Det är helt galet vad veckorna bara går, kändes som om det var igår jag satt i den härliga ljusa salen på Artisten och lyssnade till Christian Fabbi, verksamhetschef i Reggio Emilia, Italien. Men det var det ju inte, det är snarare en månad sedan. 

Dagarna med Christian, lärare från kursen, pedagogistor och andra atelieristor var väldigt inspirerande. Många samtal, frågeställningar och tankar tog jag med mig från dessa dagar. Jag har under många år läst en hel del litteratur om och kring Reggio Emilia och deras arbetsätt. Att få möjligheten att träffa en människa som arbetar på detta fantastiska sätt var delvis som att koppla ihop teori och praktik för mig. Nu blev det möjligt att fråga alla de frågor som jag inte funnit svar på i böckerna. 

Upplägget som Christian hade på de båda dagarna var väldigt bra. För mig kändes det verkligen som om jag fick en helhets bild av vad Reggio står för, hur de arbetar (praktiskt och teoretiskt), hur organisationen ser ut runt omkring m.m. Nu pusslades de olika bitarna ihop till en helhet. Många av de delarna han pratade om känner jag verkligen att vi i svensk förskola kan ta använda oss utan, men inte allt. Detta främst för att de har något annorlunda förutsättningar i Reggio än vad vi har i Sverige. I Sverige har vi läroplanen att förhålla oss till, de har ingen sådan i Reggio, de har istället riktlinjer. De har inget krav på att dokumentera det enskilda barnet, utan gör gruppdokumentationer. Så som jag tolkade honom ser de gruppen-individen-gruppen i dokumentations processen. 

Vidare pratade han om vikten av förskolan i samhället. Som han själv sa; 

”Vi ser det som en självklarhet att barnen och förskolan ska vara i centrum av samhället. Påvisa att de är en del av en helhet”

För att få denna plats arbetar de aktivt med att visa sig i samhället. De anordnar bytesmarknader, under inskolningen arbetar de aktivt med att göra föräldrarna delaktiga, de bjuder in föräldrar till att delta i den dagliga verksamheten. De vill med andra ord ta tillvara den kultur som finns i människorna, i det landet de bor i. På det vis kan förskolan bli ett forum där samhället i övrigt fogas samman, den blir en arena för delaktighet.

En annan del han pratade mycket om var vår roll som förskollärare i verksamheten. 

Vi pedagoger måste ha ett öppet sinne! Otroligt viktigt för att kunna följa barnen. Vi måste sluta lära barnen och börja utforska med dem. Vi som pedagoger måste veta vilken plattform vi står på för att sedan kunna gå vidare. På förskolan måste vi ha en gemensam grund att stå på för att kunna gå  djupare i arbetet med barnen!  

/Christian Fabbi

De orden som Christian använder för att delvis beskriva vår roll är så bra. Som jag skrivit i tidigare texter anser jag att vår roll inte längre är kunskaps överförare. Vi måste, som Christian säger, se oss själva som medforskare, som stöder barnen i deras lärande. Men min erfarenhet säger mig att detta inte är så lätt, men det är möjligt. I denna process måste vi pedagoger ta hjälp av varandra och barnen. Sätta oss ner, reflektera och prata kring hur vi ser på förskolan idag? Hur ser vi på barns lärande?  Vad är vår uppgift som pedagoger? Som sagt, detta är inga lätta frågor, därav inga lätta svar. Men vi måste börja någonstans och i förskolan anser jag att vi har de bästa möjligheterna. Vi arbetar i arbetslag där det finns så många underbara pedagoger som alla har med sig olika erfarenheter och kunskaper. Detta är en otrolig tillgång, då får vi fler perspektiv och fler tolkningar som kan vävas ihop. Som jag brukar säga; Alla finns för att alla behövs!

Som avslutning på denna text väljer jag att skriva några citat som Christian sa under dagarna som fick mig att tänka. Vem vet, kanske du också börjar fundera på något!

Hur kan du som vårdnadshavare ha så stor tilltro till mig när du inte vet vad jag tror på?

Vårt arbete går ut på att skapa hypoteser och sedan se om de stämmer eller inte. Viktigt att följa upp dessa!

När barnen kommer till förskolan har de med sig en historia, även från 2 år….Inte att förglömma!

Viktigt att erbjuda aktiviteter som erbjuder att 

utforska med alla våra sinnen!

Vår uppgift blir att ta tillvara på barnens tankar 

och använda dem för att ta projektet framåt. 

Alla stigar leder inte framåt!

Deltagande handlar inte om att vara del utav- 

Utan att ta del utav!